Rörö Öråd

Rörö Öråd

Rörö Öråd

Välkommen till Rörö Öråds informationssida.

Historia

HistoriaPosted by Marie Torgersson Fri, April 11, 2008 19:24:51
Historia

Välkommen till Rörö

Rörö är den nordvästligaste av Öckerö sockens tio bebodda öar. Naturreservatet kom till för att skydda den unika naturen. Sandsugning hade redan påbörjats och på heden "Et”, öster om den lilla insjön Ers vatten, var ett stort antal sommarstugor planerade. Här finns geologiskt intressanta strövområden med artrik flora och fauna. Inlandsisen har satt sin prägel på landskapet. Utmed öns västsida utbreder sig ett storslaget klapperstensfält. Bland klapperstenarna växer trift och styvmorsviol i prunkande färger mot de rundslipade stenarna. Blockmarkerna liksom den stora förekomsten av sand utgör delar av en mäktig israndsbildning. Berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer. Vid Munkhuvet förekommer grönsten, som vittrar lätt och ger näringsrik jord. Här växer rikligt med den sällsynta ramslöken. Jättegrytor förekommer vid Sandviken och på Ers kullar i söder. Högsta höjden är 41 m ö h och ligger ungefär mitt på ön.

Sillfiskeperioderna
Norr och öster o Rörö breder en vidsträckt men gles skärgård ut sig. En del av dess holmar har varit bebodda under sillperioderna. På Rammen, strax öster om Rörö, fanns minst två större anläggningar för s.k. fiskförädling. Lämningar efter dessa fabriker med invallade grumsdammar syns tydligt. På Rörö finner man också spår efter denna tid. Längst norrut i den bebyggda delen står en byggnad kvar, den kallas fortfarande för "Krogen". Sådana inrättningar var för sillpatronen lika viktiga som själva trankokeriet, där fick han ju tillbaka de pengar som betalats ut i lön till arbetarna. Denna "glansperiod" har präglat skärgården mer än folk i allmänhet tror. De enorma trankittlarna skulle hållas kokande dygnet runt. Hur mycket ved som gick åt till detta går knappast att gissa. Den skog som eventuellt fanns kvar efter människans tidigare härjningar höggs ned och stoppades under industrins grytor. De buskar som klarat sig undan den begängelsen eldades upp i stugorna som också behövde bränsle. Även rötterna grävdes upp till detta ändamål, varför mycket av den lätta sandjorden blåste eller spolades bort med storm och regn. Bristen på bränsle gjorde att man också tog upp torv där sådana fanns. De många dammarna kan vara en följd av detta.

Jordbruk och fiske
Under en period var Rörös jordbruk ett viktigt försörjningstillskott. All mark
som gick att använda till åker odlades. Den magrare utmarken användes till
bete. Gränsen mellan ingärde och utgärde står kvar i form av en stengärdesgård, som för övrigt till stor del skiljer reservatet från den övriga
marken. Där i utmarken gick alla betesdjuren hela sommaren tills den 10: e oktober då "stora grinna" öppnades och det var fritt fram för hästar och kor att ta för sig av det som kunde ätas även på åker och äng i ingärt. Fisket har alltid varit en mycket viktig inkomstkälla. Ön ligger ju bra till, långt ut och med fiskevatten runt om. Man fiskar ombord i stora båtar från skolans slut till pensionen, därefter tar småfisket vid. Inga fritidsproblem, men skulle det bli en stund över går man gärna ut i bergen, då helst under en västanstorm. Det är alltid intressant att se vad havet kastar upp på den långa stenstranden, på de mjukt skulpterade klipporna väster om Erskulla, eller i någon av vikarna längre norrut förbi Munkhuvets svarta grönstensmassiv.

  • Comments(0)//orad.roro.se/#post2